Veckans profil: Richard Kårström

Tjenare, Richard. Hur är det läget?
Tjenare Dino, det är just i nuläget drömlikt då jag är på turné med Raised Fist, Endwell (US) och Deez Nuts (AUS) i Europa, sitter just nu i Wiesbaden i Tyskland och svarar på dessa frågor innan jag ska ut om 30 minuter och fota.

Hur länge har du jobbat som fotograf?
Jag har haft ett kreativt sinne sedan jag varit liten och gjort lite av varje, men jag satsade som fotograf för två år sedan och sedan dess är jag på väg att bestiga fotografin's Mount Everest. Det går bara uppåt just nu och man har lite av ett rus tack vore det.

Exakt vad krävs för den ultimata bilden?
Det går nog inte att definiera, en ultimat bild kan antingen vara något som är stageat eller spontant, och då står det mellan ljussättning och moment. Man måste tänka utanför boxen och försöka se vad få har gjort innan, och sedan satsa 500% på just den grejen för att få den att sitta. Det är viktigt inom rockfoto att kunna leverera till max och fånga moment, har du en dålig dag kan du stå där efter giget med inte en enda bra bild alls, så det är inte något vem som helst klarar av gång på gång.

Vilken artist skulle du helst fota?
En intressant fråga, jag har alltid faschinerats av explosiviteten i punk och hardcore/metal-genren, men en drömartist jag alltid velat plåta promobilder eller live är "The Prodigy" som är elekroniskt. Det kanske har med saken att göra att jag lyssnat på dem sedan jag var 12 år.

Vad skiljer dig från en amatörfotograf?
Fotografer kan nog delas upp i olika grenar, det finns folk som vill ha bra prylar och blir helt exalterad så fort en ny produkt släpps inom fotovärlden, sedan finns hobbyfotograferna och sedan finns de som satsar allt de har och riskerar hyra, föda och viktiga resurser i livet för att kunna nå dit man vill. Jag tillhör nog den sista kategorin då jag i princip pressat ur mjölken ur varenda kameradel jag haft i ägo (och är i god väg på att köra slut på min Canon 40D nu under turnén) samt att jag är en ihärdig mailare som kan sitta och researcha och ljuga mig fram för att få fram en viss artists mailadress, och från och med där är det game on. Detta har fått mig att få bli officellfestivalfotograf på ett flertal festivaler, fått fota stora internationella och nationella artister live uppe på scen samt backstage. I somras avverkade jag Timbuktu, Promoe, Immortal Technique, Raised Fist mfl fast jag tog det "lugnt." Allt handlar nog om att inte ge upp, fortsätta skicka dom där mailen, finputsa de där bilderna och sälja sig själv (oftast gratis) för att få in en fot, det är nu på sistone det börjat slå tillbaka i form av pengar eller utrustning och rykte som en bra fotograf.

Vad pysslar du med om 10 år?
Svår fråga, jag hoppas jag kan leva fullt ut på mitt fotograferande och att jag har ett stort gott rykte om mig som bandfotograf, kanske man är anställd av ett skivbolag (har redan fått förfrågan av vissa för småjobb så vem vet?), eller så har jag eget företag. Det viktigaste är nog att jag är lycklig och fortfarande lever livet lika spontant som jag gör nu, jag är rädd för att fastna på samma ställe i livet.

Några sista ord innan vi tackar för denna gång?
Tack för intervjun och det enda tipset jag kan ge är att aldrig ge upp, satsa på din nisch och öva på finputsande inom det du gör, ihärdighet betalar sig alltid i slutändan, och oftast positivt. Nu måste jag gå för jag ska fota gig om 5 min.
Kolla gärna in min hemsida- www.richardkarstrom.com. Och missa för all del inte RF-bloggen på Kurirens hemsida- http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggare.aspx?blogg=5050155

Text: Daniel Holmgren
Foto: Daniel Holmgren